"Men Mg", säger en imaginär Wallin. "Du är ju för böveln redan Götte-borgare! Kom inte och låtsas att du är norrbagge bara för att du käkar fiskekaker och har komplicerade långkalsonger." Gubbe, jag har bort här i snart 12 år nu. Jag har norskt medborgarskap och en norsk släkt som virkar ulltröjor åt mig. Jag firar jul i folkdräkt och har starka uppfattningar om lax. Folk frågar mig hur norsk jag är. Jag är så norsk att jag hejade på Sigrid Undset i Strindbergsfejden.

Så inverterad Wallin var på tapeten. När jag sedan läste att Björn "Sajkobeer" Bergenfeldt tänkte sluta skriva rapporter här på SvM såg jag min lucka. Någon måste ju ta moralt ansvar för att det skrivs turneringsrapporter på svenska, och varför skulle inte jag vara rätt man? Är det för att jag aldrig spelat en PTQ och inte har ett enda pro point på mitt CV? För att jag lirat totalt en standardturnering i mina snart 30 år som kortvridare? Goda anledningar till att jag är fel person går säkert att gräva fram, men det finns också många goda idiom om tiggare och kräsenhet. Så håll till godo eller gå tillbaks till TikTok, Gen Alfa.


Denna artikeln är för lång. Och det känns ärligt talat lite som en tabbe att skriva den. Min artikel om Pyknite var tydligen uppskattad, så om jag vore en klokare man hade jag dragit mig tillbaka för att avsluta min korta karriär som SvM-skribent på topp. Men det var kul att skriva på svenska och ibland gör jag saker mest för min egen skull. Om det är någon tröst klippte jag faktiskt bort runt tretusen ord innan jag publiserade denna rapporten (det var dock inte så mycket "kill your darlings" som "don't kill your readers"). Och om man vill kan man ju bara scrolla igenom och titta på bilder eller nåt. Här är till exempel en bild på runda ett Mold Demon:



Hur som helst. Om man inte är bra på rikiga format får man hitta på sina egna. En av de finare idéerna som kläcktes i småtimmarna på Göteborgs Rotary Pub under 00-talet var Tribelander. Tribelander är ett multispelar-format där man börjar med 30 liv och lekarna skall innehålla minst 100 kort. Minst 30% av korten i leken måste vara varelser av en specifik ras eller klass (din "tribe"), och du kan inte spela varelser som inte är med i din tribe. För varelserna gäller 4-korts begränsningen - du kan t.ex. spela 4 Merfolk Assassin i en Merfolk-lek - men alla andra besvärjelser är begränsande till max ett kort ("highlander"). Sen finns det några andra småregler och en B/R-lista, men i princip är det allt.

Detta är i min bok göttigare än EDH/Commander av några anledningar. Den främsta är kanske att matcherna får en annan typ av varians då man inte har en general att falla tillbaka på. Konsekvens och rutiner i köksbordsmagic har också en nedsida - vill jag inte blanda min lek kan jag lika gärna spela schack. 30 liv och fokus på varelser ger också ett annat tempo, och man kan inte räkna med samma typ av slutspel.

Men sen är det något med kulturen i formatet. Jag ogillar inte EDH, men folk har en tendens att ogilla mig när jag spelar EDH.



Att straffa överallokering och kniva sina vänner kom med fostervattnet i Tribelander. Ett av formatets tidiga nyckelkort var Jokulhaups, på nivån att vissa grupper inte tillät att man vann om man hade Haups på hand och inte spelade den först. Om någon lirade Back to Basics och låste ner en annan spelare så blev det späksnack, men inte till den som spelade B2B utan till tomten som byggde en manabas som inte kunde hantera den. Så du kan inte vinna mot Winter Orb? Kanske borde spela lite mer artefaktpaj då? Eller övertyga de andra spelarna om att Winter Orb är irriterande och ett bra sätt att få bort den är att gadda ihop sig mot spelaren som la ut den? Stabbarnas kretslopp.



TribeCon i Göteborg under vintern är - bredvid Tribelander VM i Växjö under sommaren - den mest ärofyllda årligt återkommande turneringen i formatet. Dessa må förvisso också vara de enda årligt återkommande turneringarna i formatet, men sådana kommentarer är varken här eller där. Vänner väljer att tolka det som ett tecken på att formatet är exklusivt.



Helgen innan drabbning får jag spontanbesök av svärmor som stannar en vecka. Att kombinara två små knoddar och ett grubblande jobb med diverse förlängd familj gör fokuset till lekbyggande något begränsat. Förr hade jag inte pengar till Magic, nu har jag inte tid till Magic. Jaja. Sitter i soffan och bygger lek när ynglerna somnat medan svärmor sitter bredvid och stickar. Dadgic: The Fathering.

Helgen kommer i rasande fart. Härskarbilen som skall föra oss från Oslo till Göteborg består av mig, Øyann (fru, kört ett gäng 93/94 turneringar genom åren och har brunt bälte i Duel Decks), Vega (5 år, gillar kort med katter och/eller enhörningar på), och Edit (0 år, käkade upp en av mina Kjeldoran Home Guards tidigare i veckan).



Någon har valt att lägga delar av E6:an i ett dike, men efter en mindre omväg via Ucklum landar vi i Götet. Bilen och dess passagerare har uppfört sig exemplariskt. Jag överger familjen hos mina föräldrar i Mölndal och myglar mig ensam in mot centrum. Det är en sak som måste strykas av listan innan trolleriet börjar. Kebabpizza.

Svenskar har en tendens att ta kebabpizza för givet. "Osynligt privilegium" kallar vi sånt på andra sidan gränsen. Mellan Mars 2020 och Juli 2021 hängdes en plåtridå mellan våra nationer. Koronapandemin satte fullt stopp för kamratligt resande mellan Norge och Sverige i nästan ett och ett halvt år. Under denna tiden försmäktade undertecknad i Oslo i femhundra dagar utan kebab. Jag kommer kanske aldrig äta ikapp den förlorade tiden, men jag måste försöka.

Ett stycke ambrosia senare tar jag apostlahästarna till baren. Fyra lekar är packade.



Multispelar-turneringar kan avgöras på diverse sätt. Under VM på WSK körs single elimination, där två spelare i varje pod går vidare tills det är fyra pers kvar i turneringen och den sist stånde av dem vinner. Tidigare Tribecons har också handlat om att komma till en finalpod och vinna den, men det har aldrig varit single elimination. Istället har man fått poäng genom att slå ut spelare eller placera sig väl i podar, och de poängen summeras för att ta en till finalpoden. I år är det annorlunda. Man kan komma tvåa i hur många podar man vill och slå ut hur många tredje- och fjärdeplatsare som helst utan att det hjälper. Det finns ingen finalpod här, allt som räknas är hur många poder man faktiskt lyckas vinna mellan baren öppnar och den stänger. Och man kan byta lek fritt mellan podar om man vill. Ett marathon i mygel och mys helt enkelt.



Jag trillar in på baren några minuter efter öppningstid och möts av min gamla vapendragare Arvid Grahn. Arvid har tagit sig upp från Skåne för att vrida bilder, så med mig från Norge och han från Danmark har vi hela Kalmarunion representerad. Förra årets vinnare, Hardy, orkar dessvärre inte komma då det är flera meter mellan honom och siten och lokalbussarna bara går varje kvart eller så. Arvid hävdar att han är så bakfull att han måste dricka Murphy's. Några minuter senare trillar arrangören Honka in och turneringen är igång.

Pod 1: Knights, Horrors, Snakes

Honka beställer en runda öl som servitören skvalpar på mina och hans byxor samt bordet. Det är därför vi har spelmattor och plastfickor.

Vi rullar igång med slipade knivar. Både Snakes och Knights har plockat varsin VM-vinst på WSK innan pandemin. Knights är en mono-vit "flavorlander" lek med högt fokus på stil, men är jäkla vass ändå. Planen är gubbar med svärd och en hel uppsjö massförstörelse. De nya riddarna från Eldraine har heller inte gjort leken sämre sedan sist. Horrors är monosvart och kör hårt på arga tjockisar och ryck. Snakes har inte så mycket att säga till om när något landat på bordet, men spelar typ alla kontringar och en massa acceleration och kortdrag.

Jag upplever att jag lyckas fuska till det rätt bra med snokarna och landar kombinationen Mystic Snake + Erratic Portal, med Vedalken Orrery och Kindred Discovery i spel för att bygga bräde. Honka har Sword of Fire and Ice och Blackblade Reforged samman med en Knight of Dawn och Riders of Gavony på Horrors. Arvid försöker mygla så gott han kan med Arena och Phyrexian Obliterator, men det är svårt att slåss med Erratic Portal i spel och hans svar kommer inte igenom mina kontringar. Jag bygger upp för en dubbel knock-out med Tribal Unity nästa varv, men behöver tappa ut min Portal för att få till det. Drar en näve extra kort när jag slår med ett par snokar med Kindred Discovery och Ohran Frostfang i spel, men hittar ingen kontring.

Tänker att det är ok - även om någon skulle lyckas rensa bordet ligger jag bra till. Arvid gör inget farligt på sin tur, men Honka skojar in Semester's End i slutet av Arivids tur, flippar in Riders of Gavony på ormarna istället, och vevar mig till exakt noll med de nya +1/+1 markeringarna. Relativt snyggt ändå.

Arvid får äntligen bjuda upp till dans med Obliterator + Arena på sin tur, men efter diverse trollformler fram och tillbaka sitter de och spelar på toppen av lekarna. Honka behöver dra en riddare till sina svärd innan Arvid (på två liv) gör något farligt. Till slut väljer Arvid att låta Honka dra tolv kort med Damnable Pact. Lite väl generöst kanske, då Honka hade tolv liv.

Arvid: 1



Jag prövar mig naivt på att köpa öl innan nästa pod startar. Min felberäkning var att jag antog att pengar kunde bytas mot varor eller tjänster. Steg ett var också att hitta någon att erbjuda varan ifråga, men det är en spökstad bakom bardisken. När jag jobbade som bartender kom det liksom lite av yrkestiteln att man skulle tenda en bar, men jag kanske är gammal och nostalgisk. Jag spanar runt som de där surikaterna i öppningen av Lejonkungen tills jag hittar en grabb inne i ett kök.

Mg: Hej, jag skulle vilja ha två öl!

Grabb: OK, det blir *kollar menyn* hälften så mycket som det skulle kostat i Norge.

Mg: Cool, här är en grön lapp med en död filmregissör på.

Grabb: Har aldrig sett en sån förut. Vi accepterar inte "kontanter?" här.

Mg: *muttrar något om Viskningar och Rop* Jaha. Nej klart att vi inte vill råka beblanda oss med lagliga betalningsmedel. Kap 4 §12 är ju mest en dekorativ paragraf nuförtiden. Här är plast.

Grabb: Jag tror inte vi tar sånt heller?

Mg: Visa eller Mastercard borde väl rimligen fungera om ni har någon form av kortläsare i huset?

Grabb: Vi har ett nytt system. Kan du inte bara Swisha?

Mg: Uh, Swish är inte så där våldsamt kompatibelt med att vara Norsk. Och jag använder inte smartphone.

Grabb: Kan du inte lasta ned vår app då, det kanske funkar?

Mg: Är appen kompatibel med en Nokia 3310 utan internet?

Grabb: *sjumilablick*

Detta är anledningen att man alltid bör ha med sig en påse guldmynt. Pippi Långstrump knäckte verkligen koden med att gå i butiker. "18 liter öl tack." "Du menar väl 18 stycken öl?" "Jag vill köpa 18 liter öl. Här är ett Krugerrand."

Det är dessvärre ont om guldmynt i mina faggor, så i desperation sätter jag upp en bordsnota. Nutids-Mg kan dricka fritt, och betalningen blir framtids-Mgs problem. Han kommer säkert hantera det fint.


Pod 2: Thrulls, Beasts, Horrors

Beasts vann TribeCon 2 och är en evig fusklek med bra varelser. Thrulls har som plan att hitta Skullclamp och sen spela massremoval varje tur till folk får slut på varelser och/eller livsglädje, och sen vinna med typ Blood Pet. Alternativt landa Endrek Sahr plus Maw of the Obzedat och vålda loss.



Jag hittar Skullclamp med hjälp av en tur två Demonic Tutor och spenderar de första rundorna med att clampa Blood Pets och Mourning Thrulls. De andra tomtarna börja spela bra varelser, så Thrulls lägger Damnation. Horrors försöker med en Obliterator och Beasts landar Protean Hulk, så Thrulls svarar med Merciless Eviction. Horrors lägger en Phyrexian Gargantua och en Phyrexian Revoker på Skullclamp och Beast kommer in med Spearbreaker Behemoth och annat trams, så Thrulls lägger Balance. Horrors lägger en till Revoker på Skullclamp och Beasts försöker med Garruk's Packleader och lite tjafs, så Thrulls prövar en Dregs of Sorrow. Fyra rundor, fyra massremovals. Man kan skära i den dåliga stämningen med kniv. Honka och Arvid verkar ha tillfälligt slut på gubbar, så jag spexar till det med en Armageddon medan jag har tre Goldmire Bridge och en Sol Ring i spel. Magic är ett noll-summespel när det kommer till att ha kul, och jag väljer att ta allt kul för mig själv. Får in en klassisk Blood Pet + Oversold Cemetery + dubbla Kingpin's Pet och vinner på extort och flygande 2/2or medan de andra försöker dra länder.

Arvid: 1, Mg: 1


Pod 3: Thrulls, Beasts, Horrors

Honka fräser att han kräver re-match med samma lekar, så upp i sadeln igen. Jag lägger runda två Mourning Thrull och Arvid kommenterar att den är bra. "Ja, den är ju som en Vault Skirge för bara dubbelt så mycket mana och utan affinity-synergier" mumlar jag. Får landat en runda tre Endless Atlas men Honka väljer då att spela Trygon Predator. Den är typ omöjligt för mig att vinna mot, men som den hjälte jag är så drar jag Kingpin's Pet från toppen och är redo att dubbelblocka.



Men då går skam på torra land. Jag är fortfarande inte helt säker på om Arvid hatar Magic eller bara mig, men i sin tur spelar han Drain Life i min Mourning Thrull. Honka slår nonchalant två i mig med Trygon Predator, lägger land och Oversold Cemetery, och passar tur. Jag drar ett kort och steker på mina möjligheter. Honka tittar på min Endless Atlas och frågar om inte den dog. Jag powergamar och låter honom inte paja den. MAY står det din larv.

Honka rycker på axlarna och pajar den nästa tur istället. Arvid vevar på mig med Phyrexian Obliterator och Nihilith. Det känns som att jag försökte gå på tivoli men allt som bjuds är örfilar och spunnet salt. Jag spelar en gnällspiks-Armageddon och skopar i hysteri. Sållar mig till den sällsama skaran Magicspelare som förlorat brädet på Drain Life i Mourning Thrull.

Försöker köpa mer öl men den enda personen jag hittar som jobbar springer iväg och gömmer sig i köket när han ser mig, så jag tar en promenad till Landala torg och tröstäter en berlinermunk istället. När jag kommer tillbaka har Beasts vunnit poden. Magic är en intrikat och nyanserad hobby.

Arvid: 1, Mg: 1, Honka: 1


Pod 4: Horrors, Horrors, Evil Cult

Arvid har bara med sig sin Horror-lek, så jag och Honka festar till det med att spela monosvart vi också. Honka har till och med en egen version av Horrors att bidra med.

Cleric-leken Evil Cult är min nuvarande favoritlek i formatet. Konceptet är "flavorlander", en version av Tribelander med hårt fokus på att saker skall vara tematiska. De exakta reglerna till flavorlander är något intrikata och tomtiga, men enkelt sagt har Evil Cult fritt fram att bygga Demon tokens och göra diverse andra tveksamma grejer med rasen Demon i utbyte mot att jag inte spelar bra clerics som Twilight Sheperd (då den helt uppenbart inte är med i någon kult) eller relevanta spells som Vampiric Tutor (då det är en kult av demondyrkare). Ja, det är ett nischat subformat av ett nischat format. Men om Priceguy kunde skriva artiklar om Priceguy Multiplayer under SvenskaMagics silverålder och Binkabi kan lägga upp en konventsrapport om Vigo's Amulet of Vigo(r) så kommer inte jag börja skämmas nu. Dessutom tippar jag att alla som inte bryr sig om sådana här dumheter slutade läsa för runt tusen ord sedan.

Leken var hur som helst kall som den kallaste is fram till hösten 2020 när Zendikar Rising släpptes och göttade till med Demon's Disciple och Taborax, Hope's Demise. När sedan Dominaria Remastered två år senare bjöd på Shadow-Rite Priest blev det fest.



Vi kör igång. Plötsligt trillar Gajol in. Gajol är en hjälte. Det är svårt att beskriva honom med bara några meningar - och jag är oavsett inte rätt man till det - men Gajol är personen som kommer till mina förlädrars sommarställe på Donsö och frågar om han kan hugga ner ett av deras träd för att använda materialet till att bygga en pilbåge med. Han var lite sen till Tribecon då han hade varit på en Oldschool-turnering samma dag. Efter en bye match ett bjöd match två på en skarp sväng då han insåg att han glömt ta med sig en lek. Så han gick in i organisatörens kök och lagade julmat istället. Det är ofta något oklart vad som kommer att ske när man umgås med Gajol, men det slutar för det mesta väldigt trevligt.

Gajol frågar om han kan hoppa in såhär i midgame genom att spela fem-sex turer på rad, men vi avböjer. Så han antar utmaningen att beställa öl istället. Efter en lång stund kommer han tillbaka, något våt av spill men med en inte oanselig mängd öl kvar i glaset. "De är inte så bra på att servera öl här" konstaterar han. "Inte så bra på att ta betalt för den heller" fliker jag in.



Matchen som sådan går horribelt. Arvid har landat Phyrexian Obliterator och Arena igen, och vill slåss med min Shadow-Rite Priest. I detta läget får jag en mild stroke och tänker att jag måste offra fem permanenter (snarare än två) om Obliterator får slåss. Så jag aktiverar Shadow-Rite Priest, offrar en Priest of the Blood Rite, och letar rätt på Demon's Disciple för att offra Shadow-Rite som svar på Arenan. Blandar och ber Honka kupera min lek till något bra. Arvid tappar upp och låter Obliterator slåss med en Demon token, så nu måste jag faktiskt offra fem grejer. Han får ut en ny Obliterator medan jag sitter med tre permanenter i spel (Bloodsoaked Altar, Jet Medallion och Demon token). Jag drar Terrorn som Brutus-Honka valde att kupera till och tänker att typ Go For The Throat hade varit en aning bättre mot två monosvarta lekar.

Nästa varv spelar Honka Damnation, och istället för att ens låtsas vara min polare svarar Arvid med att låta hans Obliterator gå i tvekamp med min sista Demon token. Så där sitter jag med gråten i halsen och skägget i brevlådan. Noll kort i spel och en Terror på hand mot två aktiva bräden. Hade jag varit en smula bättre på Magic och/eller läsning kunde jag letat Rune-Scarred Demon med Shadow-Rite Priest och sedan plockat upp Strip Mine för att gräva bort Arena. Jaja. Är man skandalöst dålig på Magic är det inte mer än rättvist att man förlorar. Kul har vi ju det i alla fall.



Jag spenderar min lediga tid med att försöka få tag i mer öl. På bordet bygger Honka en abbrovinch av Recurring Nightmare och Grave Pact som leder honom till segern.

Honka: 2, Arvid: 1, Mg: 1


Pod 5: Witches, Horrors, Trolls, Shapeshifters

Arvid har stabbat mig minst en gång för mycket under de sista två matcherna och jag är saltare än Döda Havet. Så nu blir det häxor och min strategi är 100% att fördärva Arvid som hämd för dolkstötarna han bjudit på tidigare under kvällen.



Witches är en så kallad skallerorm-lek - den har svårt att hantera mer än en spelare, men den ger de andra runt bordet väldigt lite incentiv att trampa på den. Det är liksom inte så lockande att veva in i Bitterheart Witch och No Mercy. Den första personen som börjar slåss med häxorna är den som får alla förbannelserna, så ofta väljer folk att låta mig ha mina 1/2:or för fem i fred fram till de slagit ut en eller två andra spelare, och då kan häxorna ofta avgöra mot spelare som redan tagit en del stryk.

Gajols troll-lek är en svart/grön hög med fokus på regeneration och food tokens. Ganska stora varelser också, så när de kommer igång går det ofta snabbt. Honkas Shapeshifters är en härlig samling av Clones och Control Magic-effekter.

Jag börjar matchen med Temple of Malady, och Honka kommenterar att det ser ut som att jag fuskar även när jag scryar helt legalt. Lägger runda två Sol Ring plus Golgari Rot Farm och runda tre Curse of Misfortunes i Arvid. Livet kunde inte vara mer rättvist.



Curse of Misfortunes leder till Torment of Scarabs, Trespasser's Curse, Curse of Death's Hold och Curse of Thirst i god ordning. Jag ignorerar mest de andra två spelarna då min Attrition plus Ophiomancer ger dem ömsesidig motivation att ignorera mig, men efter ett tag får Arvid slut på livsgnista och det ser ut som att det börjar bli en ganska stor hög med troll på andra sidan bordet. Jag försöker bromsa utvecklingen med hjälp av Cruel Reality. Det är lite omständigt då Gajol har fått in en Verdant Succession och trollen och formskiftarna verkar vara inne på att jag är nästa man ut. Det ser mörk ut för er hjälte när Gajol landar Clackbridge Troll, ger alla getter till Honka och slår i mig, och Honka sedan kopierar Clackbridge Troll och ger getterna till Gajol för att slå i mig. Häxleken levererar dock inget mindre än Hex från toppen, och vi stabiliserar på två liv.

Det är inte svinlätt att vinna mot två trollkarlar som vill frammana horder av troll, men leken fortsätter att leverera. En vältajmad Wretched Confluence bjuder på trippel Raise Dead i Eternal Witness, Meren of Clan Nel Toth och Ophiomancer. Jag tror jammen mig jag har vunnit. Ingen av de där andra pajaslekarna spelar direktskada, och jag börjar fundera på vilka kort jag faktiskt kan förlora mot. Pernicious Deed på 7 från Gajol vore lite jobbigt, men då är brädet tömt och jag har fortfarande kvar Witness att gå på en ny Wretched Confluence med. Är det något jag missat?

Honka solar sig. Lägger Spelltwine på min Wretched Confluence. "Du kanske vill dra ett par kurt, Mg?".



Med Cruel Reality ute ur spel kan trollen börja festa. Diverse mat offras för att plocka in Feasting Troll King, handen fylls upp med Return of the Wildspeaker, och klonerna hinner inte komma på fötterna innan det är för sent.

Honka: 2, Arvid: 1, Mg: 1, Gajol: 1


Pod 6: Snakes, Pirates, Knights, Horrors

Arvid går in i avancerat metaspel och börjar fråga mig om mitt jobb. Efter att han bjudit på en stunds aktivt lyssnande om saker som intresserar mig till vardags har jag plötsligt lagt allt fejdande från de sista tre rundorna till det förflutna. Klart grabben skall få lägga Drain Life i Mourning Thrull om han vill, och om inte annat så betalade väl runda tre Curse of Misfortune den gamla osten med ränta.

Gajol har plockat fram Pirates, och vi andra sneglar aggressivt åt hans håll. Varelser som Coercive Recruiter, Hostage Taker och Ragavan, Nimble Pilferer är rätt jäkla hästiga, så vi börjar tissla och tassla om huruvida vi övriga tre bara borde gå rätt på honom direkt. Att komma med Pirates är inte helt som att komma med Dragons, men det är ganska nära. "Nej nej killar, ingen fara", säger Gajol och kuperar fram en Rishadan Brigand. "Jag spelar dåliga pirater". Det hela är en monoblå historia med Island v. 335 som manabas, och vi sänker våra skuldror.

Matchen är ruskigt kul. Mycket handlar om att lyckas komma igenom med equipments - Sword of Hearth and Home från Piraterna, Sword of Fire and Ice från riddarna, och Umezawa's Jitte från ormarna. De dåliga piraterna är farliga trots allt och Timestream Navigator är ett skumt kort. Instant Time Warp-effekter är inte att leka med. Ormarna får dock landa Vedalken Orrery och kan köra sina egna instant Time Warps. Och att ha en Orrery i spel när man spelar ett tiotal kontringar är alltid avslappnande.



Piraterna närmar sig att ta hem det genom konsekvent flaxande av Rishadan Brigand, men precis innan det blir för farligt fifflar ormarna in en Temporal Manipulation in i Final of Devastation med X=10. Ingen har kontringar eller Fog-effekter, så två spelare slås ut direkt. Den siste får pröva att blocka en pumpad Kaseto, Orochi Archmage strax efter. Inte det mest eleganta sättet att vinna på kanske, men ibland är allt man behöver en hammare.

Jag försöker att köpa en runda till bordet. Personen bakom baren bjuder på en komplimang för mina lila Doc Martens kängor. Oväntat och uppskattat smicker så här på kvällskvisten. Allt av tidigare fadäser är glömt, detta är uppenbart en trevlig och effektiv plats att dricka öl.

Honka: 2, Mg: 2, Arvid: 1, Gajol: 1


Pod 7: Zombies, Beasts, Evil Cult, Horrors

Småtimmarna har startat, men som Arvid en gång sa när klockan slog 00:00, "Klockan är ju fan ingenting!" Så vi rullar igång med kvällens - kvartalets - viktigaste Tribelandermatch. Vinst till Honka eller mig ger en vinnare, medan vinst till Arvid eller Gajol leder till tre-manna split.

Vakna läsare kan notera att oavgjort i tomte-format ofta blir extremt tomtigt. Fråga bara elof_the_mighty och egget hur smärtfritt det gick med finalen i Oldschool på BSK 2012, eller Topaz och Flax hur smidigt det är att lösa VM i Highlander Gold med bäst-av-elva hittepå långt efter Gothcon är över. Om tanken är att få fram en vinnare är det generellt gött om någon vinner. Men ingen av oss har koll på varken poängen eller klockan vid det här laget, så all form av strategi ligger död.

Den nya stammen till rakning är Gajols Zombies. Zombies är bra, så bra att de vann Tribecon 2019 och Grey Merchant of Asphodel blivit bannad i formatet. Men Gajol visade på stil över styrka med piraterna innan så ingen av oss är överdrivet orolig. Han kör säker någon myslek med Aphetto Vulture och Whipstitched Zombies tänker vi, och blandar avslappnat.

Jag tror att jag talar för bordet om jag säger att detta var kvällens bästa match. Horrors drar alla kort med Phyrexian Ragers och Phyrexian Gargantuas och plöjer bort händer med Cabal Conditioning. Beasts röjer loss med Oversold Cemetery och Ravenous Baloth. Zombies går totalt överbord med Diregraf Colossus plus Crypbreaker, flankade av Lord of the Undead och Death Baron. Och herre min hatt vad Skirsdag High Priest jobbar övertid.



I mitten av matchen hör vi någon ropa "sista beställning!".

I slutskedet bygger jag kortövertag med Relic Vial och Taborax, Hope's Demise. Flygande 5/5:or skrämmer bort Arvids Horrors, och samma medicin plus en Corrupt begraver strax därefter Gajols Zombies. Bara Honka och Beasts kvar. Bara.

Honka och jag har en lång historia med köksbords-Magic. Längre än den här rapporten rentav. Vi började med Tribelander för över 15 år sedan. När huliganerna vi spelade med några år senare tröttnade på Magic träffades vi två varje lördag på Rotarypuben för att spela en-mot-en i timmar. När Honka fick för sig att sälja alla sina kort för ett drygt decennium sedan tog jag vara på hans Shapeshifterlek och höll den intakt till hans återfall några år senare. Det är verkligen inte bara Tribelander heller, grabben är den enda som konsekvent läxat upp mig i Drunken Winchester Reject Rare Backdraft, och han sålde mig min första Black Lotus. Och om vi går utanför Magic och snackar livet generellt är grabben min brush. Vi må bo i olika länder och träffas för sällan nu för tiden, men relationen är tjockare än vatten.

Fusk-Honka von Tratt vann också Tribecon 2 med just Beasts, så nu är det jävlarmig min tur att vara storebror. Jag har en handfull flygande demoner och en massa hybris så detta kan bara gå perfekt. Tar en slurk av Arvids öl då jag inte vågar försöka skaffa mer. Den där trevliga bartendern som gillade mina skor kommer fram till bordet. "Vi låser om tio minuter." Skiter man väl i, jag behöver max fem.

Mg: Vad ligger du på Honka?

Honka: Typ 43.

Mg: Vafan?

Så det visar sig att ert geni till undertecknad hade missat lite av interaktionen mellan Oversold Cemetery, Ravenous Baloth och Gruul Ragebeast. Men handen på hjärtat, kära läsare som fortfarande är här, har du själv någonsin tänkt på Gruul Ragebeast? Honka har - lite så där lagom inkognito - slagits med en varelse som inte sett så viktigt ut och gått upp 4-8 liv per runda medan er hjälte i tidsenlig svensk/norsk stil bara tänkt på hanteringen av odöda. Den där grabben vet hur man vinner multiplayer, det får jag ge honom.

Det ser svart ut. Honka går i luven på en av mina demoner per tur, och jag hinner inte flyga ikapp hans extra liv. Jag måste hitta gravhat. Det är tydligt att bollen landat på hans planhalva. Relic Vial hjälper mig få någon form av effekt av att han klubbar mina gubbar men det är uppförsbacke. Så i elfte timmen levererar toppen av leken Grim Tutor. Jag har en Jet Medallion i spel, och börjar räkna. Grim Tutor in i Rune-Scarred Demon in i Withered Wretch in i aktivering som svar på Oversold Cemetery... Någon mana kort. Men om jag väntar en tur, hinner han ta för mycket bräde då? Vad om han skulle dra Protean Hulk? Vad händer om...

Bartender: Nu har ni vart här länge nog! Ni behöver inte gå hem, men ni kan inte stanna kvar.



Dolk. Åtta timmar av intensiv Magic ödelagt av en time-out. Jag och Honka börjar ljuga om vem som egentligen hade vunnit om vi hade fått spela färdigt, men det är tydligt både runt bordet och för oss att det är extremt oklart hur det hade slutat. Det pratas om olika sätt vi kan försöka avgjöra det på vid senare tillfällen, men jag jagas av flashbacks till Highlander Gold och BSK 2012. Pockar fram en Priest of the Blood Rite och Honka ger mig en Godsire. Håller dem bakom ryggen. "Arvid, höger eller vänster hand?"



Kan man inte vinna på fusk får man vinna på slump.

Mg: 3, Honka: 2, Arvid: 1, Gajol: 1

Jag följer upp min rättvisa vinst med att hälla ett halvkilo salt i Honkas sår då han tvingas ta hand om min barnota. "För över pengar sen", ljuger jag.

Detta var en bra kväll. Tribecon 4 må ha varit historiens minsta Tribelanderturnering, men få personer är sällan ett tecken på fel personer. Och härskarbilen kommer tillbaka nästa år. Tills dess, här en bild på runda ett Vaevictis Asmadi: